På samlarmarknaden 2026 har fotbollströjor redan anslutit sig till frimärken, vin och samtida konst som ett populärt alternativ för tillgångsallokering. En Argentina-tröja från 1986 som Maradona bar såldes för 980 000 dollar på Christie’s, medan fragment av Messis VM-finaltröja 2025 (som revs sönder under ett byte efter matchen) hämtade ett högt pris på 120 000 dollar. Professionella samlare har utvecklat ett rigoröst värderingssystem: turneringens kaliber (VM-final > Champions League-final > El Clásico), spelarens rykte (legendariska superstjärnor > nuvarande toppspelare > rollspelare) och ”historia” (som mirakulösa comebacker, kontroversiella händelser och personliga milstolpar) bidrar alla till slutpriset.
Den mer tillgängliga andrahandsmarknaden är lika livfull. På plattformar som StockX och Grailed har handelsvolymen för limited edition- eller vintage-”fotbollströjor” ökat med i genomsnitt 42 % årligen, där klassiska Premier League-tröjor från 1990-talet och början av 2000-talet är de mest eftertraktade. En välbevarad Manchester United-hemmatröja från 1999, som vann treble, såldes för 450 pund i juni 2026, medan det ursprungliga priset bara var 40 pund. Samlare börjar analysera tröjor som aktier och studerar deras ”versioner” – förstagångsproduktion, reservdelar till omklädningsrummet, uppvärmningsversioner före matcher etc. – vilka har extremt höga priser på grund av sin knapphet.
Samlartrenden har dock också skapat en massiv förfalskningsindustri. År 2026 uppskattade European Anti-Counterfeiting Association att cirka 15 % av ”fotbollströjorna” som cirkulerar online skulle vara högkvalitativa förfalskningar. För att hantera detta har etablerade varumärken helt anammat digitala pass med blockkedjor och mikrofluorescerande fiberteknik. Köpare kan helt enkelt skanna chippet på kragen med sina mobiltelefoner för att verifiera äktheten och se tröjans fullständiga produktionshistorik. En tröja med ett ”identitetskort” håller på att bli inträdesbarriären till samlarmarknaden.